MICKIS&NANNA

jag kan komma på hundratals olika anledningar till att hata eken cup. till exempel bond- och stövelbrännan, den äckliga maten, alla ungar som skriker, blåmärkena över hela kroppen, morgonmatcher och att det krävs minst en vecka för att man ska känna sig som en normal människa igen. men ändå är det årets bästa handbollshändelse! man kan gå runt där i sina cykelshorts, en lite för stor t-shirt och badtofflor utan att ha duschat sen igår morse och det är ingen som tycker att det är konstigt. man träffar alla gamla lagkompisar och rivaler och behöver inte göra något speciellt utan det är bara att sätta sig vid någon plan och titta så kan man vara säker på att det dyker upp någon man känner. jag älskar ljudet av alla som spelar och springer och visselpiporna som kommer från olika håll och blir till en enda gröt och att man verkligen inte behöver bry sig om någonting utan bara kan dra runt där en hel dag även fast man själv har spelat klart för stunden. det är som en helt egen värld som man kan gå runt och leva i för några dagar och bara känna sig lycklig. och hoppsan det här blev visst en liten kärleksförklaring till eken cup. men jag kan inte förstå hur man inte vill vara på gubbängsfältet den tredje helgen i juni varje sommar, det blir liksom ingen riktig sommar utan eken!