MICKIS&NANNA

shobre bloggen! fick precis lära mig att man i bloggar ska skriva om sin dag, so here it comes. vaknade strax innan gryningen av en fruktansvärd alarmsignal. (okej nu ljög jag lite det är egentligen en skitbra låt som är alldeles perfekt att vakna till, men för att få lite mer action kan jag ju inte skriva det) och kände bara ett starkt "nebpgnabkenbka". på ett ungefär. tänkte: ta ett djupt andetag. men såklart inte näsan var täppt som en byggnad under jack bauer-bevakning och jag fick känslan av att det stod ca tre elefanter och trampade mig i ansiktet. efter några omsomningar och sjuhundra hostattacker masade jag mig upp. låt mig säga att det fortfarande var i ottan. käkade frulle. fanns bara en liten knäckemacka kvar. pimplade te. kollade på massa episka program som top model. sen var jag tvungen att rycka upp mig. ni vet ju hur det är, man pallante vara sjuk. så jag tog saken i egna händer och bestämde mig för att tvätta. bra mickis. vuxenpoäng eller vad?? skrev min absolut sista uppsats i svenska någonsin. det krävdes några timmar och några tplmoment. men sex sidor senare var den iallafall klar. skulle packa upp tvätten. inser att jag har tvättat två tröjor och två skjortor. ett par byxor. BARA. alltså. trodde jag att detdär skulle hjälpa? tydligen. men bra ändå. tänkte att när jag öndå var igång kunde jag ju städa lite. insåg att jag måste ha typ trehundratolv par trosor i min låda. note to self: prova kolla där innan du går och hetsköper nya eftersom du inte har några. carro kom och fråga om jag var hungrig. det var jag inte. sen sa hon att hon hade tänkt värma en ikeapizza och tänkte om jag ville ha. då var jag plötsligt jättehungrig. så den slank ner. sen kom jag på hur attraktiv ernst är så jag kände för att snickra lite barfota. gick sådär. lärde mig hur man öppnar verktygslådan och att det inte går så värst bra att spika i betongvägg. spiken lixom böjde sig istället för att åka in i väggen. och det var ju absolut inte så att jag var för svag. på riktigt. vid dethär laget är jag så galet trött. känner att klockan är ju ändå snart 22 och det skulle vara värt att gå och lägga sig. sjukt värt. tänker att jag bara ska stänga av datorn. vad händer. jag fastnar. (inte mitt fel, bara fbchattens) så det gick ju inte. kände att jag var tvungen att göra en episk spellista och lana istället för att sova.