du kan ge så jag tar åt mig


Ibland undrar jag vad vi tänker med. eller rätt så ofta egentligen. och jag tycker väldigt synd om den stackars arbetande kvinnan som måste gå upp klockan fem för att promenera till jobbet imorn, eller rättare sagt idag om närmare bestämt fyra timmar och trettiosex minuter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0